måndag 13 november 2017

Tjejer, ni får inte glömma.

Det är viktigt att ni förstår det jag skriver just nu, för det är verkligen få som förstår det jag ska skriva.
Det är få som kommer ihåg att killar också har känslor som tjejer har. 
Att det finns killar som mår dåligt över sin kropp, killar som faktiskt svälter sig själva.
Att det finns killar som känner exakt som vi tjejer gör, att dem inte duger eller att dem inte borde finnas kvar.
Det finns killar som blir misshandlade, våldtagna och är med om övergrepp. Kanske inte lika många som tjejer, men dem finns bland oss, dem skäms över det dem gått igenom och ser sig själv som trasor som många av oss tjejer gör.
Ni får inte heller glömma dem killarna som skadar eller har skadat sig själv en gång i tiden.
Eller att det finns killar som jämför sig med andra.
Att det finns killar som är ensamma, rädda eller har det dåligt hemma.
Att det finns killar som gråter sig själv till sömns, att det finns killar som gråter överhuvudtaget. Dem är inte svagare för att dem gråter.
Vi gråter, vi skriker, vi visar det.. Men det är riktigt få killar som gör det.. För det är "fel" av en kille att visa sig "svag".
Och jag har några enkla frågor till er som tycker det, på vilket sätt är det svagt att en kille gråter? På vilket sätt är det fel av killar att visa att dem mår dåligt? Varför ska killar bära på det? Och varför ska vissa killar hålla på och reta sin "polare" för att han gråter över tex en tjej eller bara något sånt enkelt att han har en dålig dag?
Det är så fel tycker jag, att dem flesta glömmer det här helt, att dem bara utesluter killar och tycker att bara för att man är en tjej så "är livet mycket jobbigare", det är INTE så. och kommer ALDRIG att bli.
Av någon anledning är det bara något som blev så, tjejer som postar bilder på deras före och efter bilder då dem haft en ätstörning, eller att dem har ärr sen deras psykiska ohälsa, dem skriver och söker stöd hos folk, gråter dem nånstans är det någon eller några som kommer och frågar vad som hänt. Och jag säger inte bara så för att jag antar det, jag vet det.
Så många gånger jag gråtit och så många gånger min dag varit sämst, så många som brytt sig.
Men jag vet det, det är så sjukt få killar som vill visa hur det egentligen är.
Och jag tycker det är sjukt starkt av dem på sätt och vis, för jag klarar knappt av att bita ihop och hålla inne tårarna i en minut, dem bara rinner.
Och jag säger inte att alla tjejer är "sårbara" och "känsliga" men jämför man idag och långt tillbaka, så har det alltid varit fler tjejer än killar som visat hur dem mår, deras historia osv och jag säger inte heller det är fel av dem att berätta om sina upplevelser, det dem gått igenom, deras skillnad och hur dem är stolta över sig själva.
Jag ber er bara ta ett steg tillbaka och tänk på det här, killar mår också dåligt, killar gråter också och dem är inte sämre för att dem faktiskt gör det, dem måste inte alltid vara starkast och bäst, tålmodiga och känslokalla.
Enligt mig är man faktiskt sjukt stark som vågar visa omvärlden hur man faktiskt mår.


MVH My

tisdag 10 oktober 2017

Kärlek

Kärlek är en väldigt krånglig sak, ibland är den det bästa man har och ibland är det de som stökar till i ens liv som mest.
Ingen väljer vem man älskar, eller när man ska börja älska den personen, det är bara nånting som händer.

Ibland kommer det som en chock att man blir kär, man kanske är osäker i början, man kanske inte vet vad man ska göra av känslorna. men ett tips till er alla är att följa ert hjärta, rätt som det är så är det den du ska leva resten av livet med som står rakt framför näsan på dig.
Och ibland är det nån du känt i flera år som du bara blir tajtare och tajtare med, tillslut smäller det liksom bara till.
Men kärlek är som sagt inte alltid det bästa, det mest fantastiska eller enbart skratt och varma leenden.
Kärlek kan vara riktigt, riktigt jobbigt, kämpigt och tungt också.
Kärlek kan vara det som får dig gråta floder, ditt hjärtat krossat och tankarna på kvällen att aldrig ta slut.
Jag vet själv att man grubblar mycket, man bråkar, är ifrån varann och saknar den andra så himla mycket, man är ledsna och glada, kärleksfulla och irriterade. Det är så mycket på samma gång och det är lustigt att en person, kan betyda så mycket.
Det jag också har lärt mig av två väldigt kloka själar, är att inte glömma bort mig, vem jag är. Inte livnära mig på personen, utan komma ihåg mig själv, hur mår jag?
För man får aldrig glömma bort det, man ska alltid se till sig själv först, så man själv mår bra och veta det att försvinner den här personen ur mitt liv, så vet jag vem jag är utan den, även om man inte vill det.
Men var inte rädda att älska den du älskar, tillsammans klarar man allt.
Kram på er <3

MVH My

fredag 22 september 2017

Glöm inte!

Ville bara skriva ett snabbt inlägg nu när det blivit helg och många ungdomar och vuxna är ute och dricker eller festar.
Var försiktig, ta hand om er och dem i er närhet.
Glöm inte att se till så ni kommer hem tryggt och att era vänner kommer hem säkert.
Ni är viktiga och även om ni bara går ut för att ha kul måste ni tänka på att kanske inte prata med främlingar eller lämna er drink på ett ställe, vad som helst kan hända och jag vill bara ni ska kunna ha kul utan att nånting händer.
Glöm inte att ni är värdefulla och att ni inte behöver dricka om ni inte vill, det går att ha roligt utan alkohol.

Trevlig helg!
MVH My

lördag 16 september 2017

Kära mamma

Imorgon har det gått fyra år sedan du tog ditt sista andetag och jag saknar dig fortfarande bara mer och mer för varje dag.
Och även om det gör ont så försöker jag uppnå nya mål varje dag, jag prövar på nytt och jag hoppas att du är stolt över mig vart du än är.
Jag har gjort många framsteg under dem här fyra åren, jag har utvecklas som person och i utseende, fått nya vänner och övergett det som sårat mig som mest.
Det är synd att du inte är här och upplever allting jag gör och gjort med mig och jag önskar jag kunde få veta vad du tycker om alla val jag gjort hittills.
Jag vill du ska veta att även när saker vart extremt svåra och livet har varit väldigt jobbigt, vet jag du varit där vid min sida även om jag inte sett dig, för jag vet att du aldrig någonsin skulle lämna mig.
Jag vill du ska veta att det gör mig glad att vakna upp varje morgon och veta att jag lever, för som du sa till mig en gång "man vet aldrig vad morgondagen ger" och det är lika sant som det är sagt.
Och även om jag inte alltid gjort dem rätta valen vet jag att alla gör misstag, att du stöttar mig genom vad som helst.
Du var en av dem smartaste och underbaraste människorna jag kände och du ska bara veta hur glad jag är att jag är lik dig, både i personlighet och utseende.
Jag gör verkligen mitt allt för att bli en lika godhjärtad person som dig.

Jag hoppas verkligen att du har det bra där du är mamma, för du förtjänar det absolut bästa, det hoppas jag du vet.
Vi ses någon dag i framtiden hoppas jag.

Jag saknar dig
MVH din lilla My

tisdag 5 september 2017

Gymnasievalet

Så tänkte bara skriva lite grann om hur jag känner angående gymnasiet just nu.
Som sagt har jag nyss börjat nian, lärare och studievägledare har pratat med oss om val och betyg, vilket vart väldigt lättande men ändå stressigt.
Just nu så känner jag väl mest att gymnasiet är en stor del i mitt liv, betygen, att komma in på det man vill och få en bra grund till jobb efter 3 år.
Jag har haft och kommer förmodligen fortsätta ha väldigt många pratstunder med familj, vänner och mig själv framför allt angående vad jag ska välja och hur jag måste göra för att komma in på det just jag vill, vilket just nu är barn och fritid som första handsval.

Och vem vet egentligen om jag väljer det eller om jag kanske ändrar mig mitt i?
Själva gymnasiegrejen är väldigt upp och ner för mig, jag är taggad på att få komma till en helt ny skola och klass som jag hoppas jag kommer trivas i och jag har sett fram emot gymnasiet ända sen jag var liten, att göra något man vill med sitt liv och tyvärr börja på det tråkiga men förmodligen roliga vuxen livet.
Men, det är ungefär 4-5 månader tills jag ska välja, och jag är faktiskt taggad trotts all pressen jag sätter på mig i skolan just nu i början.
Tänk allt nytt jag kommer lära mig och tänk vad spännande min resa till mitt vuxen liv kommer vara, nya vänner och såklart har jag en stöttande familj som alltid kommer finnas där för mig vilken väg jag än tar.

Så ni som är i samma sits som mig just nu, tankar om gymnasiet osv.
Glöm inte att det är ert val och ingen annans!

MVH My

söndag 3 september 2017

Vart har jag varit?

Så, varför har inte jag skrivit här på snart ett halvår?
Till och börja med så har jag haft mycket upp och ned gångar i mitt liv under dem senaste månaderna, jag har träffat en helt underbar kille och jag har haft ett av dem bästa sommarloven i mitt liv.

Jag började till och med att träna där ett tag, vilket gick bra första månaderna men som jag typ gett upp helt nu, men huvudsaken är att jag försökte, jag prövade något nytt som jag aldrig trodde jag skulle göra.
Men hur mår jag nu? Och vad gör jag nu?
Jag har börjat mitt sista år i grundskolan och känner för det mesta väldigt stor press inför gymnasiet, jag har betyg att få upp ännu mera, val att bestämma och massa grejer att tänka på. Min verkliga resa mot vuxen livet har börjat nu och jag har knappt någon aning om vad jag ska göra.
Men det som är mest stressigt just nu är väl att under den här tiden ska jag hitta mig själv ännu mer och bygga upp mig själv, vilket jag trodde skulle bli lättare än vad det är.

Men jag hoppas ni alla har haft en bra helg så får vi se hur mycket mer det blir skrivet av mig i framtiden.

MVH My

lördag 18 mars 2017

skillnaden


Stelaste bilden och sämsta leendet, men jag har kommit lågt nu.
Jag har faktiskt gjort det, jag klarar av att ta bort folk som är negativa mot mig och ser ner på mig ur mitt liv, jag klarar av att ta emot faktumet att vissa faktiskt lämnar mig. Även om det ibland gör ont.
Och jag är så stolt att jag klarar av just detta, för anar ni vilken jävla lång resa det var? Anar ni hur glad jag är att den äntligen börjar ta slut?
Jag vet inte riktigt om vissa förstår. Jag har mist folk, i både sjukdom och under deras egna villkor, jag har lämnat folk bakom mig och lärt mig att dem faktiskt ska sätta sig och rotera på mitt finger om dem ens kollar åt mitt håll, jag tillåter inte att dem ska komma in och förstöra mitt liv, igen. Ännu mer.
För jag har fällt nog med tårar då det gäller killar, bästavänner, folk i allmänhet.
Jag har fällt nog med tårar när det gäller att jag inte tycker jag är fin nog.
Och det är sant, jag är inte finast, men jag är tillräckligt fin för att vara okej.
När jag kollar igenom bilder på min mobil, på mina gamla instagrams osv så inser jag att jag faktiskt inte mår så dåligt nu, inte längre. Allt är faktiskt helt okej, även om jag kan bli upprörd eller helt enkelt helvetes irriterad på vissa saker eller vissa personer.
Det jag ville komma fram till var iallafall att kolla, kolla på mig.
Jag är 15 år.
Jag kom till den åldern ändå.
Jag har mått dåligt i minst 4 år och jag önskar bara att mitt framtida jag en gång ser tillbaka på mitt 15 åriga jag och ser hur mycket jag kämpade, kämpade för mitt liv, mina känslor,det jag tycker, tänker, vill.
Jag hoppas också att alla ni där ute också inser..
Det är inte fel på dig.
Du är inte så tokig som du tror, och en dag inser du det.
Ge inte upp.

MVH My

onsdag 18 januari 2017

Rakat bort mitt hår!

Innan några av er kommenterar tex att "tjejer ska inte ha rakat hår" eller "det är fult med tjejer som har rakat" så ska ni veta att jag gjorde det för min egna skull, jag skulle inte sparat mitt hår oavsett om ni bönade och bad på era bara knän. För jag gjorde ett val, och valet jag gjorde trivs jag i trotts att det är vinter.
Jag skulle inte heller påstå att jag gjorde det för uppmärksamhet, för det var det verkligen inte, utan jag ville helt enkelt. Svart på vitt. Jag kände också nu i efterhand då killar börjat ifrågasätta varför "är det fel att en tjej rakar bort sitt hår?" liksom, kan en kille det kan en tjej det.
Jag är stolt att jag gjorde det och att jag faktiskt inte bryr mig om folk stirrar eller pekar, jag orkar inte lägga ner min tid på er som tycker jag är annorlunda och gillar att prata bakom min rygg, för ja.. jag är annorlunda, men jag är jag. Jag är inte någon kopia av dig, utan jag är den jag väljer att vara och bli.
Jag måste inte ha långt blont hår som du, jag måste inte ha tajta jeans och färgglada kläder, jag kan se ut som "hej kom och hjälp mig" enligt er men jag är fortfarande mig själv, och kommer ALLTID att vara det.

MVH My

söndag 8 januari 2017

Det var ett tag sen

Nu var det ett tag sen jag skrev ett inlägg här, men det finns flera orsaker till det.
Till och börja med så har jag börjat ta tag i mitt liv på allvar, ta tag i det påriktigt, för jag vet inte hur många gånger det är jag sagt att jag ska ta tag i mitt liv, börja se saker positivt, börja göra saker jag gillar, ta hand om mig själv osv.
Jag har aldrig varit den som vart bäst på att göra det, andra ha gått före mig. Och jag säger inte nu att jag inte bryr mig eller inte tar hand om andra för det gör jag, jag har bara börjat inse att faktiskt jag spelar någon roll också, jag är inte liten och obetydlig. Jag är också ett liv på vår jord som behöver tas hand om på rätt sätt så jag inte mår dåligt.
För jag har inte tagit hand om mig, snarare tvärt om. Jag har knappt sett till att jag äter rätt, sover bra, umgås med bra folk, sköter mig i skolan, tar hand om mig så jag inte blir sjuk, inte vara dum mot mig själv eller se ner på mig. För jag har verkligen bara sett till så jag rasar mer än nödvändigt. En låååång tid nu, och jag vet, vintern kanske inte är folks bästavän, vinterdepression, det blir mörkare ute, ingen energi till att göra något än att stanna hemma.
Men vi kan inte ge upp, iallafall inte jag. Jag vet inte hur många gånger jag suttit ensam på mitt rum och sen tänkt "varför..? varför gör jag detta mot mig själv?.. igen." stänger ute verkligheten och tänker tankar, inte orkar gå ner och äta något, stannar uppe sent på nätterna och sover dåligt, inte kan koncentrera sig i skolan för man sover så dåligt att man vill somna där man sitter, inte klätt mig ordentligt. Och framför allt, jag har sett ner på mig själv.
Jag har tittat mig i spegeln och hatat det jag sett, jag har velat ändra varenda bit på mig själv, men jag ska ta tag i mig själv nu, få mig inse att det inte är så man gör mot sig själv. Jag är viktig. Du är viktig.
Och vad säger man? Nytt år, nya tag eller något i den stilen.
Hur många gånger jag än sagt det till mig själv, år efter år, efter år. Så har jag inte bättrat mig, snarare blivit sämre, till jag kom till den punkten att jag verkligen var djupt ner i gropen.
Jag ville bara skrika och sparka på mig själv, så värdelös jag var. Att jag inte insett det tidigare var det enda jag kunde tänka. "Hur kunde inte jag insett att jag är den personen som förtjänar minst i världen, att jag är den som är fulast, att jag bara är i vägen.. Hur kunde jag inte insett det?" jo.. jag har svaret på det nu.
För det inte är så, jag är inte värdelös. Jag är inte ful, äcklig, i vägen, inget av det. Jag och du, vi är dem finaste i världen.
Rösterna som var i mitt huvud, som bad mig avsluta mitt liv, som bad mig göra illa mig själv, som bad mig vara ensam på mitt rum, som bad mig strunta i vad jag ville och tyckte, dem ska bort nu. Jag har kommit hit, och tänker komma längre.

MVH My