onsdag 14 december 2016

Föräldrar

Jag har ett meddelande, ett meddelande till alla er där ute som går runt och säger "jag önskar min mamma/pappa inte fanns" eller "jag hatar mina föräldrar", för tyvärr finns det folk som går runt och säger så.
Jag har ett meddelande som börjar såhär..
Till och börja med, till er som går runt och säger att ni hatar eran mamma.

Er mamma såg till att ni fick mat då ni var i hennes mage, hon bar runt på er i 9 hela månader, hon såg till att ni var trygga, hon var livrädd hela tiden för att ni skulle råka illa till, hon gick igenom mycket smärta och hon gick igenom en lång resa, för er skull. Hon gick igenom massor av besök på sjukhuset för att se hur ni växte, få se er vara vid liv, och tro mig då hon såg er för första gången tror jag hon var så himla glad att se er, hon kämpade för att få er till den värld ni står på idag, hon kämpade för att ni skulle få ork och lust, hon såg till att ni var rena och såg till så ni inte var sjuka då ni var väldigt små, hon gör det säkert än. Hon har funnits där säkert hela eran uppväxt, hon är trotts allt eran mamma, trotts vad som än har hänt så älskar hon er mer än någon annan, hon har ställt upp för er och funnits för er, följt er till dagis, förskola och skola, sett er växa upp, gjort mat åt er, lagt er i säng och sjungit låtar för er så ni somnar på kvällen, då ni var väldigt små och ni vaknade mitt i natten så fanns hon där, skrek ni, grät ni, hon kom direkt, hur jobbigt den än var, samma sak med eran pappa.
Han har sett till er, funnits där för er trotts att han inte bar runt på er i 9 månader så fanns han vid er sida, såg till er mamma och var säkert super noga med vad hon åt, vad hon gjorde och allt för ert och hennes bästa.
Han har hjälpt er, exakt som eran mamma, gett er mat på bordet, jobbat varje dag för att få ihop pengar till era kläder, era leksaker, ert smink, era fotbollsskor, ställt upp och skjutsat till träningar, funnits där på matcher och uppvisningar.
Även om ni inte vill det är era föräldrar dem som känner er bäst, ni kanske inte berättar allting för dem, men dem känner er allra bäst, då ni var små så tittade dem på vad ni gick till, pekade på, uppmärksammade, om dem la fram två olika saker på bordet såg dem vad ni valde allra först, dem vet vad ni gillar för mat, vad ni gillar för musik, dem vet allting, dem är eran allra bästavän.
Och jag vet det, de finns dem som aldrig träffat sin pappa, sin mamma, som inte har några föräldrar, som bor hos en fosterfamilj. Men tro mig, era föräldrar, oavsett om dem finns där för er eller inte, oavsett om ni träffar dem ofta eller inte, oavsett om ni bråkar ofta eller aldrig ens är ovänner. Dem älskar er, älskar er mer än allting annat i hela universum, dem kanske inte funnits där under er uppväxt, din pappa kanske tog pick och pack och drog då du föddes, din mamma kanske lämnade er för hon klarade inte stressen, din pappa kanske gick bort i en bilkrock, din mamma kanske dog i cancer, dina föräldrar kanske var för unga och kände sig omogna för att ta hand om dig och gav dig till en mogen fosterfamilj, du och din pappa kanske står och skriker åt varandra varje kväll, din mamma kanske dricker lite för mycket, din pappa kanske sitter i fängelse, jag vet inte. Din historia är din historia, samma som att min är min.
Men era föräldrar älskar er så mycket, dem kanske inte visar det så ofta, dem kanske gör allting för att nå er men ni vägrar för ni säger ni hatar dem.
Ni vet det innerst inne också att dem betyder massor för dig, trotts det dem gjort, för oavsett vad du ställt till med, oavsett vilken trubbel du än har suttit i, så har dem funnits för dig, dem har stöttat dig i varje läge.
Du har funnits där för dem eller så kommer du en dag finnas för dem, dem behöver dig lika mycket som du behöver dem. Du kommer alltid vara deras barn, det går inte att ändra på, glöm aldrig det. <3

MVH My

lördag 3 december 2016

Att må dåligt

Varför mår vi dåligt? Varför är det du, jag, eller någon nära och kär som mår dåligt? Varför kan man inte bara få må bra istället för att vara nere, tänka dåliga tankar, göra dumma saker, bråka med folk? Varför ska ens någon må dåligt?
Det är frågor som kanske inte alla frågar sig själv, kanske bara några gör det, kanske bara jag gör det.
Jag vill inte att folk ska behöva gråta sig själv till sömns om nätterna, vill inte att folk ska få det så dåligt att dem inte klarar av skola eller jobb, vill inte att det ska finnas folk som ens tänker tanken på att sitta hemma själv i ett kolsvart rum, utan någon i närheten, utan bara vara där.. själv, ensam med sina tankar.
Jag vet att det finns folk där ute som inte orkar kliva upp om dagarna, jag vet att det finns folk som inte vill äta, inte vill andas, inte vill leva. Jag vet det..
Och jag vet också det att man inte ska ge upp hoppet, att man inte ska tänka negativt bara för att någonting inte blir som planerat, att man inte ska gå och lägga sig ovän med någon för man vet aldrig vad som händer under natten eller dagen efter, ingen vet.
Jag vet det finns folk som kämpar med depression, självskada, ätstörningar, självmordstankar, foster familjer, problem med allting mellan himmel och jord, men jag vet, tro mig, det finns ett ljus i slutet av den långa vägen man måste ta sig förbi, det finns ett ljus som kan ändra hela ens värld, som kan förbättra det som vart tungt i flera år på en sekund. Men innan du är där måste du kämpa, kämpa med allting som tynger dig, kämpa med alla tankar som är jobbiga.
Att må dåligt är inte det lättaste, tro mig jag vet, jag kämpar också, upp och ner som en berg och dal bana går dagarna, ena sekunden kan allting vara så jävla bra och den andra kan allting bli så hemskt och världen bara rasar runt omkring en.
Men det finns en framtid, man ska inte ge upp. Det finns folk där för dig, du ser dem bara inte, du inser bara inte. För du är fantastisk, underbar, vacker, så jävla bra. Dina tankar och ditt mående inser det bara inte, det blockerar vägen för dig att se det, du måste bara ta ett steg i taget på den långa stigen genom skogar, över höga berg, nere i djupa dalar, steg för steg, dag för dag. Ibland kanske du inte orkar ta ett steg, så vänta tills du orkar, pressa inte, för då kommer du rasa igen.
Att må dåligt är inte ett spel man kan vinna utan att kämpa, ha tålamod och orka, det är ett spel som du måste ge allt i, som du måste tänka efter och ta rätt val i, det är inte lätt men du kommer klara det, vi kommer klara det.
Jag lovar dig, jag tror på dig.

Andas in, andas ut
Orkar jag, orkar du

MVH My

måndag 21 november 2016

Kärlek

Jag har tänkt mycket senaste dagarna, veckorna, månaderna..
Tänkt på allt möjligt men mest på tre ynka ord, "jag älskar dig"
Jag älskar dig, vad betyder det egentligen? Är det något man säger till en vän? Till sin familj? Till en främling man träffade på krogen? Jag vet inte, tydligen kan man säga det till allt och alla, till och med luften.
Vissa säger det till någon utan att tänka på vad det faktiskt betyder egentligen.
Vissa tror att dem kan träffa på en på stan och helt plötsligt så älskar man den, bara sådär.. och visst, det kanske är så ibland, "kärlek vid första ögonkastet".. eller?

Är det verkligen så att man kan bli förälskad så snabbt i en total främling? Jag vet inte.
Jag har hört så mycket, sett så mycket, vart med om mycket, men ändå inte varit med om allting. Jag har knappt vart med om hälften.
Det hemskaste är väl att många tror att då dem träffar en som dem bara ler av, som dem blir så lycklig av, att den är deras stora förälskelse, det kommer alltid att vara dem, det kommer alltid att hålla ihop och älska varandra.. fast.. alltid då man hoppas för mycket så går drömmarna i kras, det blir inget av det, man håller kanske ihop några månader, vissa i flera år, och sen. När dem minst anar det så förlorar dem varandra, ingenting är som förr.
Och det är så hemskt att tre ynka små ord, kan göra en människa så lycklig, så glad, så kär samtidigt som det kan göra en så ledsen och förstörd..

Jag menar, jag tänker ofta, undrar varför kärlek egentligen finns, är det för att såra oss? Eller är det för att vi ska vara lyckliga? Ingen vet, för man kan inte säga exakt för vi alla tänker så olika, vissa kan gå från tjej till tjej, kille till kille osv och inte bry sig om dem den sårar, inte bry sig om den förstör folks tillit till nästa person den kommer älska, den går bara vidare och vidare till nästa person, tills den dagen den själv får känna den smärtan, känna hur det är att den man gav allt, lämnar en i sticket.
Vissa andra kan stanna med en person från då den var 10 år till då dem är 80 år, bara älska den, inte vara otrogen eller tjafsa med den personen, för dem älskar varandra och dem hittade rätt direkt, medans det finns folk som väntar på sin stora förälskelse hela sitt liv och aldrig hittar den.
Det är sjukt hela grejen, det är sjukt att vissa utnyttjar sin partner, att vissa går bakom ryggen på den och att vissa är så otroliga, behandlar den på bästa sätt.
Jag förstår inte, förstår inte hur det kan bli så rörigt och att man kan må så dåligt över att den man älskar inte älskar en tillbaka eller att den man älskar dör, det är så sjukt att en sådan känsla vänder vårt liv upp och ner, slänger oss hit och dit, leker med oss, gör oss glada, ledsna, arga, förkrossade, svartsjuka, allt.
Jag förstår inte att det finns folk där ute som inte bryr sig om den som den älskar, att den struntar fullständigt i den, man ska visa att man älskar den man älskar, man ska inte leka med personers känslor.
Kärlek är en sak man ska vara stolt över, man ska kunna ropa ut att den man älskar är det bästa som hänt en, att man älskar den över hela sitt hjärta, inte gömma sig.
Kärlek är bara ett ord, men det har en sådan stor betydelse.

MVH My

tisdag 1 november 2016

Livet är en match

Jag vet inte hur många som kommer ta sig tiden att läsa det här, men till er som tar er tiden att läsa allting, tack.
För er som inte vet det heter jag My, jag är en helt vanlig tjej som går i åttan.
Jag trivs hyfsat i min klass och hemma har jag en helt underbar familj som alltid står upp för mig om jag behöver något eller om jag behöver prata om något som tynger mig, och eftersom dem finns där för mig så finns jag där för dem..
Jag har hyfsade bra betyg och behöver egentligen inte lägga press på mig då det gäller saker, skolan, plugg, saker jag ska göra, hjälpa till hemma. Jag behöver inte stressa med någonting eller tycka jag är dålig på det, för det finns ingen anledning till det.
Men där tar det stopp, jag sätter krav på mig själv, jag stressar, jag tror att jag måste göra allting, finnas där för alla mina vänner och alla i min familj oavsett om jag själv har en jobbig dag, och jobbiga dagar för mig.. Det är vardag.
Jag tänker mycket, kämpar, trycker ner mig själv för att jag inte har topp betyg, ser ut som dem andra eller inte kan någonting lika bra som en annan.
Jag funderar på livet, var ska jag ta vägen, vad ska jag bli när jag växer upp, vem ska jag finnas där för imorgon och vad ska göras om en vecka? Jag tänker så mycket på helt onödiga saker, jag funderar över om jag har gjort fel om någon mår dåligt eller om det är krig i världen, jag tror jag gjort något, som påverkat en annan sak, som sen sett till så det vart fel.
Jag tror ibland att om jag inte vaknar imorgon så kanske en annan får det lättare i livet, eller att om jag inte köpt den där saken för ett år sen kanske världen sett annars ut, jag kan inte göra någonting utan att tänka efter.
Jag kan tro ibland att jag är felet för att någonting inte går, om ja tex ska sätta upp en hylla och det är fel på spiken så tror jag det är jag som är felet, inte spiken.. Utan jag, jag lägger skulden på mig själv.
Ibland står jag framför spegeln och undrar, vad gör att jag inte är lika bra som dem andra, är det min längd, är det min stil eller min hårfärg? Vad är det som gör mig otillräcklig?
Jag kan stå i timmar, fundera över vad jag kan ändra för att folk kanske gillar mig mer, försöker ändra min frisyr, mitt smink, men slutar upp i en enda röra.
Jag överreagerar mycket, tror att om någon inte svarar på mig så vill den inte ha med mig att göra då det i verkliga fallet är så att den bara gjorde annat eller inte hade ström i mobilen, men jag börjar tänka för mycket och drar slutsatser, alldeles för snabbt och dem blir alldeles fel, inget annat än fel.
Jag kan tycka jag är helt motbjudande, äcklig, ful, tjock och oavsett hur många det än är som säger att det inte är så, som säger att jag inte är något av det.. så vägrar jag lyssna, min hjärna kopplar bort det helt.
Jag kan behandla folk helt knäppt, vara kaxig och dryg bara för att jag har en dålig dag och det enda jag vill göra är att skrika och gråta, sparka runt omkring mig, jag vill folk vet, vet att jag har en historia, en bakgrund, att jag varit nere i den djupaste gropen så många gånger, skadat mig själv antal gånger sen jag gick i femman, vägrat äta, suttit på mitt rum eller inlåst på toan i timmar och bara gråtit, jag förlorade min mamma för över 3 år sedan, jag har gått till säkert över 15 olika kuratorer och psykologer för just hur jag mår, och ingen har riktigt förstått sig på mig, jag har känt mig ensam, ensammast i världen.
Och jag begär inte att folk ska förstå, att folk ska prata med mig, fråga hur jag mår, jag begär bara att ni tar hand om er själva, låt ingen trycka ner er, låt er inte tänka dåliga tankar om er själva, du är helt underbar och jag vet, livet kan vara ett riktigt pain in the ass, men jag lovar dig, du kommer klara dig igenom allting, du kommer lysa starkast av dem alla en dag. Ge inte upp för att livet är en jobbig match du inte tror du kan vinna, för en dag står du där och tänker att det var värt att kämpa.

MVH My

måndag 29 augusti 2016

Jag ÄR perfekt.

Jag vill börja med att säga att jag kanske inte har dem "perfekta" kläderna som NI vill att jag sak ha på mig, jag kanske inte lyssnar på det NI vill eller ler det där fina leendet som förtrollar en på direkten, men jag är perfekt på mitt sätt.
Jag vågar vara den jag är, vara fjantig, fånig, barnslig och säga nej åt någonting jag absolut inte vill göra, jag vågar säga att jag läser för min lillasyster på kvällarna för att hon ska kunna somna bättre och att jag umgås med dem som är tre år yngre än mig eller mer.
För jag ÄR perfekt, alla är de, på sitt sätt.
Jag vet, jag har ärr, kanske inte dem "rätta" kurvorna alla vill man ska ha, jag tränar inte, jag äter lite för mycket sötsaker, men jag vågar vara mig själv, det är de som gör mig perfekt.
Inte att jag följer grupptrycket, köper en tröja för att alla andra har den, låtsas gilla någonting som jag egentligen inte gillar.
Jag vet, många klassar mig som freak, en fånig person, knäpp, pluggis, konstig, vissa vill knappt se mig i ögonen då jag går förbi, säger knappt hej, dem tror dem kan säga vad som helst och att jag inte får reda på det i slut ändan, men de gör jag. 
Så jag vill att du som ignorerar en, pratar å pekar om en bakom ryggen eller något ännu värre, GE DIG, fort. För du kommer få igen, kanske inte att bli mobbad men du kommer sakta men säkert märka att du gjort något riktigt fel.
Det kommer följa dig hela livet att då någon frågar dig hur det var för dig när du var liten, om du var mobbad eller mobbaren, så kommer du behöva säga det som kan vara det du ångrar mest "jag var mobbaren"

MVH My

söndag 31 juli 2016

Kära pappa

Du har funnits där för mig sen jag inte ens hade tagit mitt första andetag, du lärde mig prata, gå, springa och skratta. Du visade mig världen från alla olika håll och kanter, du tröstade mig när jag var ledsen, du bäddade om mig på kvällarna när jag inte kunde sova, följde mig till skolan och fick se mig växa upp.
Nu står jag här, har gjort det mesta, sett det mesta, ställt till med saker som du fått fixa till och ibland har till och med jag hjälpt dig.
Jag vet hur stolt du blivit över mig när jag gjort något storslaget men jag vet också hur besviken du blivit över mig när jag gjort något du inte velat att jag skulle göra, som du tänkt att jag aldrig skulle göra men som jag tyvärr gjorde ändå.
Då jag var liten ville du säkert jag skulle stanna i den åldern, liksom det är som med hundvalpar, hur söta är dem inte när dem är så små? Man vill inte dem ska växa upp, man vill att dem ska vara sådär söta i resten av deras liv. Men det är dem inte, samma sak med mig.. Du kommer se mig växa upp och bli ännu äldre än vad jag redan är, du kommer att se mig flytta hemifrån och senare vara så stor att jag har egen familj.
Jag kan se det framför mig, hur stolt du kommer vara över mig då som kommit så långt i livet, jobb, familj, jag har skapat min egna lilla värld.. Men jag vet du kommer tänka tillbaka. Tänka tillbaka på den tiden då jag inte kunde cykla eller simma, på den tiden då jag sprang runt på gården och var hur glad som helst, på den tiden då jag nyss kommit in i tonåren och jag hade problem med vilka kläder jag skulle ha och jag skrek och skränade på att du bara gjorde fel. Men jag vill berätta en sak för dig, du gjorde aldrig fel och kommer aldrig göra fel..
Du är en av mina förebilder pappa, för du är så stark och så modig, du finns alltid där för mig och jag älskar dig verkligen så mycket för du har aldrig svikit mig, du har stöttat mig och följt mig hela vägen, och jag är så glad att just du är min pappa.
Jag har haft jobbiga stunder i mitt liv, dagar då jag bara velat ligga i min säng hela dagen, dagar då jag gråtit mig till sömns och dagar då jag varit arg på absolut ingenting. Och trotts att jag varit så arg på dig och hur mycket jag än sparkat omkring mig har du kramat mig och sagt allting kommer allt bli bra.

Jag älskar dig pappa, kram din Mysan

fredag 29 juli 2016

Våldtäkter och sexualbrott

Jag tar upp detta ämne, förmodligen igen.. Men det är ett viktigt ämne som SKA tas upp ofta om folk inte fattat. Så jag tar det från början.
Hur många tjejer mellan 15-25 kanske till och med uppåt våldtas inte per år i hela världen? Ett väldigt högt antal och det blir bara fler! Förstår ingen hur sjukt det är?
Tjejer dras in i bilar, trycks upp mot väggar i gränder, drogas på fester och dras in på toaletter mm. Och många av er killar eller allmänt vissa av er som andas samma luft som dem säger att dem får skylla sig själva? Påpekar att dem klär sig alldeles för "slampigt" så dem får skylla sig själva om en kille ser dem som ett sex objekt? Eller att det är deras fel om en kille lägger i en slags drog i deras drink om dem är på en fest? Det är INTE deras fel på något sätt, dem får ett ärr som stannar där i hela deras liv.
Man ska kunna gå klädd hur man vill, vart man vill utan att en farbror eller kille i ens ålder ska våldta en. Jag läste om en som hade blivit nerdrogad och våldtagen av sin barndomskompis medans hennes bästavän försökte få honom att sluta. Hon fick alltså sitta där och titta på medans hon försökte allt hon kunde men han puttade bara undan henne medans han gjorde det han ville. Det spelar ingen roll om jag är ute 18.00 eller 03.00, det finns INGEN ursäkt för att någon ska våldtas, INGEN.


SEXUALBROTT PER LAND
- Australien: 35% av kvinnorna har utsatts för sexualbrott.
- Egypten: 96% av kvinnorna har genomlidit kvinnlig omskärelse.
- Etiopien: 60% utsatta för sexuellt våld.
- Frankrike: var tionde kvinna misshandlad av sin partner.
- Kanade: var tredje kvinna utsatt för sexualbrott. 6% av fallen anmäls.
- Kongo: mer än 400.000 kvinnor våldtas varje år.
- Nigeria: män har laglig rätt att misshandla sin fru i 10 av 36 delstater.
- Sri Lanka: en våldtäkt tar sex till tolv år att utreda.
- Storbritannien: en tredjedel av tonårsflickorna offer för sexuellt våld.
- Sydafrika: en kvinna våldtas var 26:e sekund.
- Sverige: 1 av 6 våldtäkter klaras upp. Kvinnor 16-24 år är mest utsatta. 98% av förövarna är män.

- USA: 17,7 miljoner kvinnor har våldtagits.

Snälla tänk på detta, det är inte okej.

MVH My

torsdag 14 juli 2016

Vikt

Vikt, vad är det egentligen? Ett ord, ett helt värdelöst obetydligt ord. Fast det förstår ingen, ingen inser att det faktiskt inte betyder någonting vad man väger, hur ens kroppsform ser ut, vissa kan väga 40 kg och lite större ut, vissa kan väga 70 och se pinnsmala ut. Men ingen inser faktum att det egentligen bara är en siffra, en siffra som dem flesta går runt och tänker på dag som natt, en siffra som vissa mår dåligt över om den inte är som man vill.
Det är knäppt att den här siffran ska ta sån stor del av vår vardag, att man går och väger sig hela tiden för att se "har jag gått ner något än?" "är min kropp lika bra som dem andras nu?" jag har en sak att säga till er som oroar sig mycket över sin vikt. Sluta, bry dig inte. Du är fortfarande lika viktig som alla andra, oavsett din vikt, jag lovar, tro mig. Och till er som tror någon är mindre värd än dig bara för att man väger 1 gram mer än dig, tänk dig för, du och alla andra är bra på sitt sätt. Och bara för att du väger mindre än någon behöver inte du påminna den om det varje dag, för en dag får du igen för att du stod där och inte hade något bättre för dig än att klaga.
Jag vill så gärna be vissa skolsystrar och doktorer att dra åt helvete, för vem fan bryr sig om att man ligger lite fel i sitt BMI? Inte då jag, jag vägrar lyssna på er om ni bara ska klaga på att jag borde äta mindre för att jag är lite överviktig enligt er, eller att jag borde äta mer för att jag är underviktig. Jag är inget av det, jag är JÄTTEviktig, det är vi allihopa. Så visst, ni gör ett bra jobb. Men om ni ska fortsätta gnälla på 8 och 9 åringar då dem går till er att dem ligger över deras BMI så kommer jag be dem hålla för sina öron, för ni förstör för det mesta deras framtid. Oavsett vilken ålder man är i, så klagar ni på det, och jag vill ni ger er för BMI är inget annat än bullshit.
Jag vet att jag skriver som om min vikt alltid varit helt meningslös för mig, men tyvärr det har den inte, jag har också hatat min vikt, för att några intalade mig att jag inte var fin som jag var, och det slutade med att vart hemsökt av att min vikt inte var som jag ville ha den, att jag inte åt ordentligt för att jag kände mig mindre värd för att jag inte vägde som alla andra i min ålder, men tack vare allt tänkande och grubblande kom jag fram till vissa saker, tex att ordet vikt finns inte för mig.

MVH My

måndag 4 juli 2016

Vad händer egentligen?

Nu har jag fått nog av samhället, trodde jag fått det för flera månader sedan, men antagligen inte.
Det allra första man ser då man öppnar Norrans hemsida är den här rubriken "Efter sökande med helikopter och dykare: Pojke hittad död i Skellefteälven".
Jag tycker det är sjukt, enligt Norran är den här pojken 7 - 10 år gammal, och ingen vet vad som hänt, han kanske har blivit i puttad? Han kanske mådde så dåligt och tog livet av sig? Ingen vet mer än att pojken är död.
Hur hemskt är det inte att ingen hade uppsikt över den här pojken så att han förmodligen drunknade? Hur hemskt är det inte att en som har så mycket framför sig i sitt liv ska dö en sån plågsam död.
Sen ska det ha varit ett par ungdomar i en båt i närheten av olyckan, vem vet dem kanske dränkte den stackars oskyldiga pojken, men det är ju helt okej, eller hur? För samhället är så här, det är ingen nyhet att nån skulle dränka en liten kille så det spelar egentligen ingen roll, eller? JO det spelar stor roll, om någon skulle dränka ert barn, er vän, er familjemedlem, skulle ni bli glada då, nej.
Oavsett om han inte vart mördad, oavsett om det var så att det var han själv som gjorde det för att han mådde dåligt pga olika anledningar, varför såg ingen till att han fick hjälp innan det här hände? Varför hjälpte ingen honom?
Han kanske ramlade och föll på en sten för han var så nära kanten, slog i huvudet eller vad som helst, någon var säkert i närheten, någon hörde honom skrika eller såg säkert. Men vad gjorde den? Ingenting. Den tänkte bara på sig själv, att om den hoppade i och hjälpte honom så fick den blöta kläder eller kanske fick ett skrapsår.
Jag tycker det är sjukt att det ska vara såhär. Att folk ska gå och bli skadade, mördade eller vara med i olyckshändelser, och det är helt normalt för vissa.

MVH My

lördag 14 maj 2016

Ta hand om er.

Jag riktar det här väldigt mycket till er över 18.
Jag har läst mycket på senaste, sett videos och gråtit. För det är inte många som tänker på det här, att man inte ska köra då man druckit..

Det är väldigt många som kanske dricker lite och tänker att det ska vara okej, men det är verkligen INTE okej. Olyckor händer fort av misstag.
Det jag säger nu är inte att jag ber inte er att sluta dricka.. Jag ber er bara vara försiktiga, för det kanske inte utsätter en själv. Men det kan vara andra som far illa till.
Jag såg en video här om dagen, och även om den videon inte var lång, så satt jag och grät efter ca 10 sekunder. För det handlade just om det att en tjej varit på en fest, hon hade inte druckit. Men det var en som kom med bil, då han druckit.. Han körde rakt på henne.
För han gjorde det inte så mycket, han var ju full, för han var det säkert bara ett misstag och det är inte ens säkert han minns det om han druckit alldeles för mycket.

Men tänk på henne. Hon hade inte gjort något.
Och såna tillfällen uppstår hela tiden, om inte ännu värre, pga att någon druckit och verkligen inte tänk sig för. Utan utsatt sig och andra i samhället för en fara som den inte kan stå för. Det är helt sjukt.
Jag ville bara skriva det, nu när det är helg och många säkert är ute med vänner och dricker.
Snälla ta hand om er och andra i er omgivning. <33
MVH My

lördag 23 april 2016

Livet i den lilla staden Skellefteå

Jämfört med Umeå, Stockholm, och Göteborg är Skellefteå en hyfsat liten stad.
Det händer lite saker här och det är på sätt och vis en ganska lugn stad, händer det någonting så är det något som står i tidningen och babblas om på skolan och hemma, bland vänner, på nätet osv.
Det vi kanske är mest kända för är väl vårat hockey lag, var man än tittar och det är hockey säsong så är det skyltar, flaggor, affischer, överallt. Men jag är stolt över det, för det är nog vad vår stad är bäst på, hockey, stötta, heja eller spela i hockey.
Jag slår vad om att nästan alla i Skellefteå känner någon som spelar hockey eller är värsta hockey fanet.
Vi kanske bor i en liten stad, men vi har en stor vilja till ett bättre samhälle.

Hoppas alla har en bra helg! <33

MVH My

fredag 8 april 2016

Hej hallå!

Hej igen! Jag är här med ännu ett jobbigt inlägg, den här gången inte för att klaga på någonting utan för att berätta hur underbart det har varit på senaste tiden.Ska börja med att hoppas ni haft det bra på ert sportlov och påsklov, själv har jag umgåtts mycket med kompisar i bland annat stan eller någon annanstans, ägnat tid åt min underbara kille och varit med familjen så mycket jag bara kan!
Nästa vecka på lördag firar jag och Kalle dessutom ett halvår tillsammans!! (vilket jag tycker är rätt sjukt eftersom tiden har gått så snabbt) + att nästa helg är det också teater festival och jag och min helt underbara grupp ska spela upp våra teatrar vi jobbat med sen i typ januari medans våran snälla och underbara teater ledare har hjälpt oss på vägen, så inte bara det att jag får umgås med världens bästa kille utan jag och några av världens bästa vänner och personer ska spela teater ihop och göra det vi tycker är kul tillsammans!

Hoppas ni haft det kanon och har det i fortsättningen!
MVH My




lördag 5 mars 2016

Vad är fel med samhället?

Jag har inte skrivit här på ett tag men det är för att jag är så arg på samhället och ja, jag vet jag säger det ofta men hur tänker samhället egentligen? Ingenting?
Det är sjukt varför jag och många fler ska behöva vara arg pga det här istället för att folk ska kunna tänka sig för och skärpa sig.
Det är fler tal som går hem på kvällarna, själv, vänder sig om en gång i minuten för att kolla så ingen är bakom den, så den vet den är trygg och säker trotts att hjärtat dunkar till max och man andas som om man sprungit ett maraton lopp.
Det är fler tal som inte trivs hemma, som är så orolig för att gå ut från sitt rum.
Det är fler tal som inte trivs i sin skola, klass, sitt kompis gäng men inte vågar säga något, utan är tyst och låter det vara så.
Det är fler tal som har en ledsen min bakom den där glada masken dem har på sig varje dag för att visa folk "jag är okej..."
Det är helt fel att vissa barn och ungdomar växer upp med föräldrar som är alkoholister, dem får ingen bra uppväxt och påverkas av sina föräldrar.
Det är så mycket folk inte ser och jag står inte ut med mer som mår dåligt, tar självmord, är rädda för våldtäkter, misshandel. Man SKA vara trygg i sin egna skola, man SKA vara säker hemma, man SKA vara säker överallt, vart man än går.
Men, det är inte alla och mer än hälften av dem vågar knappt säga något alls, inte ens göra ett litet pip eller andas för högt, utan den går där varje dag som om ingenting är fel, som om allt är okej.

Jag blir så arg på dem som tycker det är okej att våldta tjejer och utnyttja dem, som tycker det är okej att misshandla och mobba sina klasskamrater och familjemedlem, som tycker det är helt okej att behandla alla dåligt. INGET av det är okej, varenda person som lever, varenda djur som andas, ska kunna vara trygg, känna sig mer värdefull än smuts. Det är helt sjukt att bara för att vi har annan hudfärg, ser annars ut, har krulligt hår, har annan klädstil, är kort mm. så ska man bli annars behandlad för att då räknas man som annars, ett freak, annorlunda, psyko, störd.
Själv har jag jobbiga perioder, men bara för att jag gillar svart och ser annars ut betyder det att jag har rätt till att bli behandlad som luft? Nej. Jag har tur som har så många som bryr sig om mig trotts alla omständigheter. Jag har tur som har en helt underbar familj och släkt. Utan dem hade jag inte kommit en vart, jag hade inte stått upp för mig själv på samma sätt som jag gör.
Men jag vet att det inte finns många som gör det, som klarar det, som inte har någon som riktigt bryr sig eller vet hur man mår. Men jag ber er, ni som ser att det inte verkar som det ska, sätt dig med personen, prata med den, säg bara ett ynka "hej" och deras dag blir uppfylld av ett ljus, stå upp för någon som har det jobbigt.
Se till att barnen som inte har det bra hemma får det bra, dem kan inte vara hos en familj som slår dem, misshandlar, utnyttjar dem sexuellt eller tvingar dem dricka alkohol eller något annat som kan skada dem.

Det kan inte fortsätta så här, ser ingen att detta inte är rätt?

Döm aldrig någon, hjälp dem som har det svårt, säg aldrig någonting bara på skämt, för det kan skada någon djupt, varför såra någon? det kan göra ett djupt ärr, självmord.. Leda till saker du inte vill vara orsaken för, jag menar vill du vara orsaken till att ett liv försvinner? Isåfall är du sjuk. Följ någon på vägen hem om det är sent ute så den slipper vara rädd.

Du är underbar, otrolig, värd att leva livet tills du dör av en naturlig orsak som att du blivit för gammal. Du förtjänar inte att vara osäker där du lever, går skola. Gör du det, be någon om hjälp för samhället måste ha en förändring, våga säga vad du tycker även om någon annan tycker något annat. För alla tycker olika, ingen tycker samma. Stå upp för din kropp, låt ingen någonsin utnyttja dig eller göra något du inte vill, din kropp, ditt val. Va inte orolig, för allt kommer lösa sig, allt kommer bli bättre.
Det måste göras en förändring, nu.

MVH My

onsdag 3 februari 2016

Skillnaden mellan tjejer och killar

Jag blir alltid upprörd när vissa lärare ger "dem svåra och tunga" jobben till killarna på tex gympa lektioner eller annat. Dem ler det där leendet och tittar på första killen dem ser även om en tjej står precis brevid och säger "Du som är så stark skulle inte du kunna...?" Vad är det egentligen vi inte tjejer skulle kunna klara som killar kan?
Vi kan väl göra exakt lika mycket som killarna kan?
Visst det finns tjejer som "inte vill smutsa ner händerna" men de finns väl killar som inte heller vill det? Vi är inte starkast i muskler kanske, men vi kan ta saker, klara saker, vill vi saker gör vi det.
Jag säger inte att killarna gör fel, men det finns många i världen som nedvärderar oss tjejer, tycker dem kan göra vad dem vill med oss bara för att vi är just tjejer.
Enligt min åsikt är det helt fel.
Vi ska kunna gå tryckt på gatorna utan att vara rädd nån kommer och våldtar oss, kunna göra det vi vill göra utan att någon kommer och säger vi inte kan för att vi är tjejer. För vi kan lika mycket.
Jag vet vi är av ett annat kön, men både killar och tjejer (+icke-kön) är fortfarande människor, vi är alla samma slag, bara för att vi inte har något som ni har mellan benen betyder det att vi inte är av samma slag? Nej.
Jag blir dessutom upprörd när inte killar får ha kjol, inte får leka med dockar, ha långt hår, använda smink mm. Är det feminint egentligen..? Nej det är en sak vi tänker, det är en automatisk tanke att "åh smink.. få se,det har tjejer"

Förlåt för det här men föräldrar som påstår att ens barn inte får leka med vissa saker, ha vissa kläder eller färger mm. för att det är "för maskulint" eller "för feminint" beroende på om man är kille eller tjej. Kan ni komma ut ur eran bubbla och inse att det ni håller på med är fel? Det är så vidrigt fel att ni nekar era barn ha det dem är bekväm i, leka med dockor om man är kille, leka med lego och soldater om man är tjej, det är sjukt.
För som sagt, vad är enda skillnaden egentligen?
Det vi har mellan benen.

MVH My

tisdag 19 januari 2016

Vi kan lära oss av varandra!

Folk i andra länder, på andra sidan stan, i huset brevid eller kanske en främling på stan.
Vi kan lära oss av varandra! Kanske kan en från USA lära dig varför fåglar flyger och inte simmar, en främling kanske kan lära dig knyta skosnörena på ett lättare och snabbare sätt och din bänk kamrat hur man löser en rubiks kub.
Man ser det inte, man förstår det inte men man lär sig något nytt varje dag! Och oftast av andra runt omkring.
Jag minns en dag, pappa eller mamma skulle fotas hos en kille och vi barn fick följa med, vi var inte stora då. Killen som skulle fota dem berätta om kameran och så, sen tog han av lins skyddet, han berätta att det skydda linsen. Jag minns att jag sa att det var en bra grej, att då hade vi lärt oss något nytt. Och killen sa med ett leende "man lär sig något nytt varje dag".

Jag vet att många nedvärderar mörkhyade, men många av dem vet saker som inte vi vet! Samma som att vi ljushyade vet saker dem kanske inte vet! 
Det är viktigt att vi vågar lära oss av andra, ta det där steget och fråga om vi inte vet eller helt enkelt bara umgås med någon man inte brukar vara med eftersom alla har en hemlighet, något dem är bra på! 

MVH My

söndag 10 januari 2016

Det gör ont

Vet inte riktigt var eller hur jag ska börja..
Saknaden är stor. Saknaden av dina värmande kramar, dem kloka orden, stärkande leenden.. Saknaden av hur du säger "godnatt" och "ha en bra skoldag"..
Det går helt enkelt inte förklara.
Jag önskar du kunde se med dina ögon hur långt jag kommit och hur jag klarat av dem upp och ner gångerna livet har.
Jag önskar jag kunde förklara hur saknaden känns så att ni förstod, men det kan tyvärr bara en som förlorat sin förälder göra.. Inte på samma sätt men nästan.

Två år, två år utan dig.
Hur kunde nån ens tänka tanken på att göra dig sjuk? hur kunde nån ens tänka tanken på att göra så du gick bort? den tanken är hemsk, men tydligen tyckte dem som "bestämmer" över världen du förtjänade det.
Men enligt mig förtjänade du inte det, du förtjänade ett liv utan smärta, ett liv som räckte länge. För du var omtyckt, du hjälpte alla, du var en som gjorde andra glada bara av att le. Du förtjänade något bättre.
Och det gör ont, riktigt ont att fara till din grav. Smärtan är som en kniv i hjärtat, för varje gång vrids den kniven 1000 varv till eftersom varje gång blir saknaden bara större.

Jag har en tavla i mitt rum, den är väldigt gammal men jag gillar den även om jag ser ut som ett fån på den tavlan. Du sitter längst bak och håller om Tyra medans pappa håller fast mig och Thilde
Du ger av dig det där strålande leendet, det där leendet jag skulle göra allt för att ha. Men jag fick tyvärr inte det, men jag fick dina ögon. Och det är jag stolt över för det är dem finaste ögonen i världen.

Jag saknar dig mamma.
Tack vare dig är jag den jag är. För du är världens bästa förebild, en stark, underbar och helt begåvad person.

Saknaden är stor, jag älskar dig.

MVH My